Besvikelser och problem

Just nu borde jag sitta hemma i Lund igen och njuta av en sista vecka ledighet innan allt tar fart igen, men som ni nog förstår är så inte fallet. Det ger mig tid att avsluta saker här hemma i Vargön innan jag slutligen beger mig ner för terminen, men det hade i vart fall varit underbart att vara tillbaka i de blåsiga vida slätterna vid Lund. Det är steget mot sista året, fylld av en pirrig känsla av ovisshet. Nu är jag så slut i skallen att det är tid för en kort liten tupplur.

Tiden sätter sina spår

Nyss hemkommen från mentala vilan i stugan, fredagens begravning för mormor är avklarad. Det var ett farväl jag sällan kommer glömma, men även i en sådan stund av sorg så fick jag små pustar av glädje som slog emot mig när jag såg hur många som kom för att fira mormors minne. Alla beskrev de också mormor på exakt samma sätt som jag alltid sett henne, och alltid kommer minnas henne som; en alltid glad människa som bryr sig stort om andra, framför allt sina nära och kära, och lägger stor vikt på att vara rättvis.

Väntan på begravningen har legat tung över mig länge, och det har varit svårt att släppa allt som hänt innan det var avklarat. Även vi som de avlidna lämnar måste få tiden att finna vår frid. Jag glädjer mig verkligen över att haft chansen att få känna mina mor- och farföräldrar så väl som jag gjort, till och med mina gammelföräldrar.

Mormor fick många chanser att få utforska världen med sin sambo Sten-Erik, och för varje plats hon besökte så sa hon alltid till oss att hon tände ett ljus för var och ett av sina barnbarn. Det är en fin gest som värmer även om man inte är på något vis troende, och jag tänker besöka den ståtliga domkyrkan i Lund vid första tillfälle som ges när jag återvänt för året och tända ett ljus för både henne och farfar.

Efter en helg i stugan för att ladda batterierna så inser jag nu att det är mindre än två veckor(!) kvar tills jag åker ner med familjen till Lund och inleder mitt sista år för min utbildning, examen stundar! Vad jag önskar att mormor och farfar kunde få bevittna när jag tar min examen, jag vet att de skulle vara så stolta och ögonblicket skulle vara bara ljuvare att få ha dom här då.

I övrigt slog jag även sönder min ena stortå igår natt på vägen till byschan för bingen, jag undrar snart om inte min kropp aktivt förhindrar mig från att springa och motionera. Jag avslutar inte med en bild av det vedervärdiga resultatet men av vyn jag avnjöt min frukost framför i morses. Jag ursäktar det oproffsiga fotograferandet, men jag var morgonhungrig :)

En svenska ska vara svensk

Nu har jag tröttnat på min dåliga engelska och skriver på svenska istället, har man inte lärt sig det "sjungande" språket så får man skylla sig själv! Dagarna flyter på, mina projekt går stadigt framåt de också. Tyvärr så närmar sig även mormors begravning, men jag tror inte jag riktigt greppat vad som hänt mig det senaste egentligen. Tror inte egentligen jag riktigt förstått helt att farfar är bort ens.

Men livet travar på, måste treva framåt, det duger inget till att stå och stampa kvar för att se sig över axeln och hoppas det återgår till det normala igen. Jag har fått lite övat på min kära sopransaxofon idag igen, det är den underbara "Ave maria" som ljuder genom mitt förgyllda metallhorn. Spirituellt men också en låt som passar sig väl nu för att få igång mina lungor så dom återfår sin tidigare volym igen. Jag har även trevat mig fram på munspelet lite, med mindre framgång dock förståeligt.

Det känns konstigt också att sommaren snart är över, det är bara början på augusti men det är ändå inte mindre än 2½ vecka innan jag åker ner till Lund igen med sällskap av familjen. Med den resan inleder jag således också mitt sista år på utbildningen, det är en fem-årig resa som går mot sitt slut. Men vad jag ska göra därefter är ännu osäkert.

Just nu låter jag dock "Kings of Leon" ljuda i mina högtalare samtidigt som jag studerar mörkret som lagt sig över stilla Vargön, en tystnad jag nog aldrig kan lyckas uppleva i Lund ens under sommaren. Imorn har jag planerat ännu en färd upp på Halleberg om vädret tillåter, dom där stentrapporna är djävulska efter regnet varit framme.

Hmm en morot skulle inte sitta helt fel just nu.....